Att leva i en konstruerad tillvaro i flera år kan nog nöta hål i huvudet på vem som helst... (äntligen förstår jag bemötandet då jag bara kan misstänka vilken utgångspunkt man har haft)

Exempel på hur den senaste tankestyrningen ser ut;

Besök hos dr.T där hon vill hjälpa mig genom att skriva in depression på läkarutlåtandet (som så många före henne) men jag säger nej eftersom det skulle generera ett felaktigt bemötande och behandling vilket erfarenheten kan visa gång efter annan. Mitt svar genererar att man vrider om den allmänna kallvattenkranen och jag blir utfryst och isolerad från allt och alla återigen.

Besök hos dr.W där jag säger ja till att han skriver in "vad som helst" bara jag slipper oroa mig för fler konsekvenser/påtryckningar och kan få ut pengar att betala min hyra. Denna gång genererade mitt svar att man vrider på varmvattenkranen och ens omgivning tinar upp och positiviteten flödar. Detta envisa manipulerande med omgivningens hjälp vill man få mig att tro är mitt eget verk, att det är så det faktiskt fungerar även när ingen auktoritär drar i tåtarna och vill styra hur jag skall behandlas utifrån vad de anser är rätt - och oberoende av hur det har gått tidigare.

Pavlovs hundar

Risk för ensidig behandling

Läste en kort notis om att familjehem föreslås få utbildning. Ja, vad ska man säga om det? Det är 2009 och det har inte setts som ett naturligt krav, förrän nu. Det säger en del om vilka förutsättningar barn och ungdomar har haft som varit och är familjehemsplacerade... Ett stort familjehemshjärta räcker långt - men är aldrig tillräckligt. Det kan snarare skada än göra nytta... något som definitivt kan gälla i de allra flesta avseenden.

Kan inte finna varken något hjärta eller någon logik bakom den konstruerade tillvaron där anarkistisk manipulation tillåtits råda i flera år. Men, jag har lyft bort ett finger (den med ledknölen för säkerhets skull, för den kan jag undvara om det skulle behövas..) från mitt vitnade grepp och förväntar mig ingenting annat än mörker praktiskt sett; Idag träffade jag en ny läkare värd en Oscar.. positivt menat, även om det fortsätter lukta torftig och administrativ manipulation på långa vägar (eftersom det i grund och botten handlar om den gamla devisen att jag skall tänka mig frisk från en kontroversiell sjukdom, att nöta bort det negativa tankemönstret ang. ME:ns existens).

Det blir intressant att se vad hans kompletterande läkarutlåtande innehåller, vart det leder hän, om kontentan blir ett stort plus eller minus för min hälsa på sikt. Han är inhoppare nu på sommaren och försvinner lagom till hösten när vardagen kör igång med allt vad det innebär. Det skall mycket till för att kreatörerna bakom fasaden av lögner kan bevisa vilken positiv effekt deras långlivade strategi genererar... Kanske får jag äta upp vartenda ord jag skrivit så här långt, men det gör jag så gärna. Hellre det än att förlora möjligheten att få bättre hälsa på ett sunt och adekvat sätt - med rätt utgångspunkt.

Nåväl, tiden får utvisa vad den har att komma med till denna cyniker i framtiden. Jag passar på att vegetera i min hängmatta så länge, eftersom det gör mig gott.

Minsann..trött är jag. Legat i feber senaste dagarna mm och utöver det varit less på "hjärtan som planterar frön och låtsas älska besvärliga inbillningssjuka cyniker projektet" som pågår i stor skala. En ilsken röd och hård knöl håller på att växa fram på min lillfinger led också...irriterande löjligt. Kanske är det mitt alter ego.. den sitter där och ömmar och det gör den tydligen utan anledning... kanske borde prova att tänka bort den som så mycket annat.

 info (pdf)

Missed Diagnoses

Det Nya Landet, ännu en fantastisk tv-serie som visas på nytt.

Igår fick jag oväntat hembesök av soc. Mannen som jag haft sporadisk kontakt med via tfn sedan någon vecka tillbaka ang min ekonomi, kom hastigt och lustigt efter att ha ringt och väckt mig ur min slummer. När han lite senare efter vårt möte var på väg att gå, kommenterade han förvånat hur slutkörd jag verkade vara efter hans besök. Så sant. Jag kan dock inte låta bli att undra om han noterade också när han kom, om jag verkade trött och aningen snurrig redan då?

Om han inte gjorde det, påverkar det mitt ärende på något sätt i det stora hela? Hur det än är med den saken så vill jag skicka en eloge för visad omtanke, för jag hade inte kunnat ta mig in till stan så på stört som han ville.

Jag hämtade upp min lilla Kahori från det mörka källarförrådet igår för att ge den solljus och frisk luft nu när balkongen äntligen är på plats.. Kan inte påstå att den såg pigg ut, men ack så söt den är när den blommar och ger ifrån sig en behaglig doft i skymningen vilken avlägset påminner om honeysuckle men är mycket mildare. Får se om den repar sig. Jag har vattnat, lagt på ny jord och klippt bort alla torra blommor från i fjol.. den är rätt tålig så nu låter jag den hämta sig ifred och hoppas på det bästa.

30/6: Jag har tydligt varit alldeles för optimistisk i tron att Kahorin skulle ha någon form av mikroliv kvar, det borde märkts relativt fort, men vid närmare granskning så var det inte en så munter upptäckt iaf... Det blir till att skaffa en ny när orken finns. Det är en jättefin och tät marktäckare annars, lika fin att ha i balkonglåda som i kruka...

18/7: Även om nu själva favoritblomman är torr som fnöske så spirar det någon form av växtlighet i krukan.. återstår att se vad :-) Även ogräs är värd sin plats i tillvaron.